Om det är något som pratas mycket om inom kristenheten (med all rätt) så är det just förlåtelse.
Varför är då just förlåtelse så viktigt?
Matteusevangeliet 6:14-15
För om ni förlåter människorna deras överträdelser, så sak också er himmelske Fader förlåta er. Men om inte ni förlåter människorna deras överträdelser, så ska inte heller er Fader förlåta era överträdelser.
Dessa ord som Jesus uttalar är inte så bara, det finns så många verser och passager i Bibeln som handlar om just förlåtelse och vi ska också agera ut denna förlåtelse till våra medmänniskor och våra syskon i tro. Vi läser vidare i:
Matteusevangeliet 18:21-22
Då kom Petrus fram till honom och sa: Herre, hur ofta ska jag förlåta min broder, när han syndar mot mig? Upp till sju gånger? Jesus sa till honom: Jag säger dig: Inte upp till sju gånger utan upp till sjuttio gånger sju.
Lukas Evangelium 17:3-4
Var på er vakt. Om din bror syndar mot dig, så tillrättavisa honom, och om han ångrar sig, så förlåt honom. Och om han syndar mot dig sju gånger om dagen, och han sju gånger om dagen kommer tillbaka till dig, och säger: Jag ångrar mig, så förlåt honom.
Vi ser alltså att vi förväntas ha stor nåd med varandra, precis som Gud har tålamod och nåd med oss. Förlåtelsen är inte alltid enkel men ack så nödvändig. Om förlåtelsen inte appliceras i våra liv så ger vi utrymme för bitterhet, ilska och mycket annat som får vår attityd mot våra medmänniskor att
gå i botten. Visste du att du också behöver förlåta med dina gärningar? Vi kan med enkelhet uttrycka förlåtelsen med våra ord men vi behöver också förlåta med vårt sätt att behandla de människor vi säger att vi har förlåtit. Kanske ältar du saker som du säger att du förlåtit för flera år sedan, eller beter dig otrevligt mot denne, har du verkligen förlåtit det då eller ligger det kvar som ett bitter frö som bara väntar på att få slå rot och börja gro? Om vi hela tiden behöver uttrycka vårt missnöje över de fel som människor begått eller hur vi har blivit behandlade så kanske det finns saker under ytan inom oss som vi inte riktigt har förlåtit.
Hebreerbrevet 10:16-17
Detta är det förbund som jag ska sluta med dem efter dessa dagar, säger Herren: Jag ska lägga mina lagar i deras hjärtan, och i deras sinnen ska jag skriva dem, och deras synder och deras lagbrott ska jag inte mer komma ihåg.
Texten ovan kan jag ofta tänka ligger till grund för hur förlåtelsen verkligen ska fungera, att förlåtelsen är brytpunkten, sedan existerar det inte mer. Lite som när man har drömt något om natten och sedan vaknar upp för att minnas precis ingenting...lika lätt ska vi kunna glömma alla de tråkigheter som vi drabbas utan från andra i vår närvaro, sju gånger sjuttiosju gånger.
Förlåtelse hör många gånger ihop med kärlek. Kärleken är inte lättretlig, avundas inte, är inte uppblåst, förväntar sig inget tillbaka osv. (1 Korint. 13). Om vi kan leva ett ödmjukt och kärleksfullt liv så kan vi också med större enkelhet också applicera just förlåtelse till våra medmänniskor, och ibland också till oss själva.
Tänk på detta i veckan kära du, har du något som ligger i bagaget som du inte förlåtit ännu? Förlåtelse betyder inte heller att det som varit fel är accepterat och är okej utan att man helt enkelt förlåter personen som begått den överträdelse som du drabbats utav. Uppmanar dig att gå i bön över detta, om det finns oförlåtelse i ditt liv som Gud vill att du ska göra upp med, något som du inte kan släppa som börjat få bitter rot inom dig. Gud kan lysa sitt ljus över problemen och sätta dig fri! För sanningen är, oförlåtelsen sätter dig i ett typ utav fångenskap, så du behöver befrielse från detta, för att, som du kanske minns, att också vår Fader i himmelen ska förlåta även dig.
留言