Det står såhär i Lukas 10:38-42
Och det hände när de gick vidare, att han kom in i en by, och en kvinna vid namn Marta tog emot honom i sitt hem. Och hon hade en syster som hette Maria, som satt vid Jesu fötter och hörde på hans ord. Men Marta var mycket upp tagen av allt tjänande. Och hon kom till honom och sa: Herre, bryr du dig inte om att min syster har lämnat mig ensam att ordna med allt? Säg därför till henne att hon hjälper mig. Men Jesus svarade och sa till henne: Marta, Marta, du är bekymrad och oroar dig för många saker. Men bara ett är nödvändigt, och Maria har valt den goda delen, som inte ska tas ifrån henne.
Är inte det här en typisk syn även i dagens samhälle så säg, vi kvinnor kan ha en förmåga att bli så upptagna av allt praktiskt, allt som hemmet innebär och allt vad eventuellt gäster eller bjudningar kan innebära. Självklart har vi uppgifter och uppdrag i hemmet eller på andra ställen, men den här berättelsen påminner mig om att ibland behöver vi faktiskt bara sätta oss ner och fokusera på Jesus. Att verkligen hänge oss åt den NÖDVÄNDIGA delen. Att lägga bort alla våra bekymmer och sortera bort det som kanske oroar oss eller stressar oss. Att sluta se till vårt eget och våra prestationer och att istället försöka fästa blicken på vad som är viktigt och vad vi genuint behöver. Vi behöver Jesus i våra hjärtan och i vår vardag, lika mycket som vi behöver honom i församlingen och ute i världen. Men egentligen så börjar allt i vårt inre. Är vi beredda på att hänge oss till Jesus, även när livet bland kan komma lite emellan och vi kanske har händerna fulla? Vi behöver välja den goda delen, precis som Maria. Det innebär självklart inte att vi försummar våra hem eller de sysslor/uppgifter som behöver göras, men det finns tider av pauser där vi behöver ägna oss åt Honom eller kanske åt människorna runt oss istället för att vara oroliga och stressa upp oss. Så, vem är du? Elle vem vill di vara? Maria eller Marta?

Jag säger verkligen inte att det är enkelt alla dagar, jag kan själv fastna i detta ibland. Att man blir för fokuserad på allting praktiskt och alla måsten att man glömmer det som är viktigt eller man lättare blir irriterad osv. Såna här gånger påminner Gud mig verkligen om den här berättelsen, hur allt som jag stressar över inte är av värde. Det är viktigt men det är inte allt. Det är inte värt att bli irriterad över och det är verkligen inte värt att må dåligt över eller att kanske till och med få ångest över (been there done that...!). Det får inte bli något som distraherar dig och mig från Gud och hans vägar.
/Viktoria
Comments