top of page

Kristna kvinnor i Sverige - vakna!

Många pratar om att Sverige behöver ett uppvaknande och jag håller med. Kristenheten ligger som i ett slummer av ljumhet idag. David Wilkerson var till Sverige ett par årtionden sedan och profeterade om apati, och precis där är vi idag. Vi har hamnat i ett apatiskt tillstånd som är otroligt farligt för kristenheten i sig, vem orkar strida om man är apatisk? Vem står upp för Bibeln och för sin tro?


kristna kvinnor - vakna!

Ja självklart så finns det dem som fortfarande gör det men det blir allt färre och färre. Sverige behöver ett uppvaknande, och framför allt så behöver kristna kvinnor vakna upp! Ni vet ju att jag startade kallad till hemmet som ett utlopp för min tro precis som min engelska motsvarighet Little cup of blessings. Jag ville dela med mig utav det jag sett, hört och kommit fram till genom min egna vandring med Herren. Under dessa år har jag stött på många åsikter åt olika håll, åsikter som varit både positiva och negativa men det som jag ändå trots allt ser generellt i vårt avlånga land gör mig lite oroad då det är så många kvinnor idag som satsar mer på sin karriär, sitt utseende och sina egna begär än på familjen, sin make och sin relation med Gud.


Eftersom det här är en plats för kvinnor så tänker jag fokusera på just den delen idag, det finns självklart män som också behöver vakna upp och förändra sina liv men min text idag är riktad till dig som är kvinna.


kristna kvinnor behöver backa från sitt kontrollbehov

Många kvinnor har ett mer eller mindre aktivt kontrollbehov, man vill ha koll på läget helt enkelt. Däremot så kan ofta det här kontrollbehovet växa sig större så det går ut över vår man och kanske till och med andra utanför familjen. Det här kontrollbehovet är något som i lämplig mängd faktiskt är bra för oss, det hjälper oss i hemmet att kunna hantera många olika saker samtidigt och det hjälper oss även på andra sätt. Men när det börjar eskalera så att vi vill börja kontrollera vår man till exempel, då börjar vi vara ute på tunn is. Oavsett om det är uppenbar kontroll eller manipulativ kontroll spelar mindre roll men många gånger kan det landa i att vi helt styr och ställer över mannen just för att vi är så rädd för att tappa kontrollen. Här behöver vi spendera tid i bön och i Bibeln för att verkligen vara uppmärksamma så att vi inte blir maniska under detta kontrollbehov. Många gånger kan detta begär efter kontroll också dessvärre leda till konflikter och dispyter mellan familjemedlemmar, i församlingen och på andra platser då man till slut inte kan släppa kontrollen över huvudtaget.


Att vara försiktig med just detta tror jag är mycket viktigt, vi kvinnor har generellt lätt för att bli oroliga, om då mannen på något sätt backar lite från sin roll och vi tror att han inte kan hantera beslutstagande eller sitt ansvar i familjen är det så lätt, att på grund av vårt kontrollbehov kliva in i hans ställe för vi tror att vi har kapaciteten till att leda bättre. Ibland kan det till och med vara så, men om vi ska leva i enlighet med Bibeln där mannen är huvudet så kan vi inte vara där och ta hans plats hela tiden för att vi inte tror att han klarar sitt uppdrag. Istället så bör vi spendera tid i bön, ibland kanske fasta för vår man, så att Gud leder honom rätt, ger honom vishet så att han tar kloka beslut och kan leda familjen på ett bibliskt och bra sätt. Vi behöver hjälpa vår man genom uppmuntran, respekt och genom mildhet, inte genom att ta hans plats för hur ska han då någonsin kunna vara den man som du faktist vill att han ska vara?

Om vi vill att männen ska vara ledare, att dom ska stå upp för familjen och för sin tro, då behöver vi lämna plats för dem att växa i det området också, vilket ibland innebär felande och problem, men det är där vi behöver ha tålamod och istället uppmuntra och hjälpa istället för att ta över och "visa var skåpet ska stå".


kvinnan i hemmet, en mamma

Del två av de problem som jag ser idag är att många kvinnor inte ens vill vara hemma. Karriären lockar, dagis (förskola) är bekvämt för att tillfredsställa sina egna drömmar och mål, andra män blir viktigare än maken och någonstans i det här ekkorhjulet ska också Gud få plats. Hur vi spenderar vår tid spelar roll. Om vi spenderar mer tid med andra män än vår make, hur kommer det påverka vårt äktenskap? Jag säger inte att det alltid är ett problem men någonstans har det ändå blivit lite skevt då kvinnor ser det som en självklarhet att underordna sig sin t.ex manliga chef men inte sin egen man. Vi ber att Gud ska leda oss bort från frestelser men om vi hela tiden utsätter oss för frestelser sätter vi oss i en ganska så motsägelsefull position. Jag tror faktiskt inte att det är så klokt att män och kvinnor arbetar tillsammans just av den anledningen. Det kan ge upphov för frestelser och lustande blickar (vilket i Bibeln likställs med äktenskapsbrott i hjärtat) men det kan också starta en tankeprocess där man jämför männen på sitt arbete med sin egen man och börjar kanske irritera sig för att ens egen man minsann inte beter sig lika "bra" som männen på arbetsplatsen. Det kanske inte alltid är så men många gånger kan detta tyvärr vara en orsak till varför många äktenskap gnisslar och inte riktigt fungerar eller till och med slutar i skilsmässa.


Om vi går vidare med karriären då. Ja här finns det mycket att säga men jag ska försöka hålla mig kortfattad. En kvinnas karriärs-drömmar kan många gånger blir nästan som en sjuka, man offrar allt och lite till för att komma ett steg till uppåt i karriären. Man studerar och känner sig duktig och lyckad medan familjen blir gradvis bortglömd eller bortprioriterad. Det finns något driv i kvinnor som gör att det är svårt att sluta när man väl börjat, det enda som stoppar är då möjligtvis en tur in i den berömda väggen. Ursäkta om jag låter hård nu men jag tror att det många gånger tyvärr ligger någonting i det. Som vanligt så är detta nu generellt sett, självklart finns det kvinnor som går in i arbetslivet och kan hantera det på en lämplig nivå men frågan är ändå om det verkligen är rätt? Om du har familj skulle mitt svar vara nej, om det nu inte är så att familjen är beroende utav din inkomst förstås, sådana situationer finns självklart också. Men om du har familj, så är det faktiskt den som bör komma i första hand, inte ditt eget förverkligande. Om du dessutom är kristen och vill att dina barn ska växa upp på en kristen grund är det ännu viktigare att faktiskt lägga egna mål åt sidan och istället ägna ditt liv till att ta hand om dina barn och din familj. Jag nämnde ju i början att dagis var ett bekvämt alternativ och det står jag faktiskt fast vid. Ibland sätts barn in på dagis (förskola om man vill vara petig) just för att det är enkelt och bekvämt. Det är enklare att vara på en arbetsplats med andra vuxna än att "dö från sig själv" och ägna tiden åt att ta hand om dem. Man blir lärd att barnen behöver dagis för att utveckla den social kompetensen och språkutvecklingen men det är bara ännu en utav samhällets lögner för att ge mammor dåligt samvete över att vara hemma, att man som mamma inte är tillräcklig för sitt barn.


kristen gemenskap, mammor i hemmet

Om man tittar tillbaka lite i tiden när fler mammor var hemma med sina barn så fanns det också ett helt annat socialt utbud, man hälsade på varandra, anordnade syjuntor, barnen fick leka med varandra samtidigt som en förälder faktiskt var närvarande och barnen fick lära sig hur man umgås med både barn och vuxna i olika åldrar istället för bara dem i sin egen ålder som är "på samma nivå". Idag finns inte riktigt samma möjligheter då de flesta barn skolas in efter ett års ålder och väldigt få mammor finns hemma och tillgängliga, beroende på var du bor så klart. Däremot så finns det oftast andra möjligheter för att lära barnen det sociala samspelet och det kan man få alldeles tillräckligt utav även att barnen inte växer upp på dagis. Våga lita på att du som mamma är tillräcklig för dina barn, vi behöver ingen pedagogisk utbildning för att ge barnen en bra uppväxt, även om man inte haft barn innan så växer man in i rollen. Det om något kan jag intyga om, jag hade aldrig ens hållit i en bebis innan vi fick vårt första barn, jag var 18 år och helt oerfaren men det gick hur bra som helst. Från att ha varit livrädd så blev det världens mest självklara sak, att vara mamma. Man lyckas inte med att vara perfekt men en mamma vid barnets sida är mer värt än all pedagogisk kunskap som dagis kan erbjuda och även när det kommer till kompisar.


Att fokusera på sig själv har också blivit som ett mantra i dagens samhälle, klart det är bra att ta hand om sig men inte på en nivå där självcentreringen går före din familj och Gud. Eftersom samhället lägger fram en stressad tillvaro för kvinnor i arbetslivet så är det många som försöker söka sig till lugnande aktiviteter för att ens orka med sin familj och sig själv, många gånger är dessa aktiviteter förknippade med olika typer av andlighet som kristna ej bör utöva såsom yoga och dylika så kallade avslappnande aktiviteter. Att sätta kvinnor i en stressad tillvaro för att sedan locka in dem i andlighet som fördärvar kommer att leda kvinnor på villovägar och många gånger så slutar det i någon typ av nyandlighet, demoniska aktiviteter (ja, det händer!) eller new age, där man hela tiden söker en frid som man inte kommer att finna. En frid som bara Gud kan ge, en frid som kommer genom att gå tillbaka till en vardag där Gud är centrum i hemmet och kvinnan är hemmets hjärta. Ett hem där mannen leder och tar alla tunga ansvar och stridigheter, ett hem där barnen möts av en varm famn, ett hem där Gud får verka och forma alla individer i harmoni och i glädje. Ett hem som fungerar och är byggt på en stadig grund.


Om vi ska få så kallad väckelse i vårt land så behöver det ske många förändringar, ett uppvaknande är akut och nödvändigt, speciellt inom kristenheten tror jag. Att kvinnor tar sin kallelse på allvar och tar sitt hem och sin familj på allvar, tar sin man på allvar och faktiskt tar Gud på allvar. Att vi som kristna kvinnor faktiskt kan visa på något annat än det som världen erbjuder, att kunna visa på ett liv i fridfullhet. Jag förstår om denna text kan kännas provocerande med tanke på hur vi är lärda att det "ska vara", att kvinnan ska bryta sig loss från alla så kallade kvinnofällor som egentligen innebär att vara där Gud har kallat oss till att vara. En hjälp till vår man och en moder i vårt hem. Om du inte har en man eller barn så har du så klart också en kallelse men det innebär inte att du behöver fastna i samhällets ekorrhjul och normer som leder oss till ett liv i fångenskap istället för den frihet som Gud faktiskt vill ge oss genom honom och hans vägar.


Vill avsluta med att citera Jakobs brev, kapitel 4 vers 7.

Underordna er därför Gud. Stå emot djävulen, så ska han fly bort från er.


Att underordna oss Gud hjälper oss i kampen mot mörkret och det är nyckeln

för inte bara kristenheten utan speciellt för oss kvinnor, underordna oss Herren, underordna oss vår man och tjäna i mildhet och stillhet. Kristna kvinnor - vakna upp från ljumheten och slumret!

161 visningar0 kommentarer

Senaste inlägg

Visa alla

Comments


bottom of page